Jag har flyttat

Efter att ha tröttnat på teman som aldrig vill fungera för mig i Blogger, testflyttar jag nu till Wordpress. Kom och hälsa på mig där! http://pyggme.wordpress.com

Ny dator

Äntligen har jag köpt en ny dator! Min nya kärlek heter HP Pavilion DV5-1058 och är en metallfärgad snygging med 4 GB RAM och 320 GB hårddisk. Nu blir det minsann mer bloggning än tidigare och det känns underbart att ha en fungerande a-tangent ;)

Crush!

Vad tråkigt det är att inte kunna blogga! Har fortfarande inte köpt ny dator, eftersom jag behöver alla pengar till mina resor just nu (London om mindre än en månad, USA om två). Idag har datorn i alla fall bestämt sig för att fungera halvbra, endast a-tangenten lyser med sin frånvaro ;)

Jag måste bara berätta lite om min senaste crush - well, egentligen är de två - Cappie och Bobby. Cappie är en "Pacey"-typ i underbara serien Greek, som Anna, Maja och Magdalena "tvingat" mig att se. Såg första säsongen under 3 dagar och tyckte den var helt kanon. Finns ett par avsnitt som kanske inte riktigt höll samma standard som de övriga, men totalt sett en mycket trevlig bekantskap.

Samma sak gäller för Bobby, som är med i komedin My Boys. Har sett några avsnitt av serien på TV3, bland annat säsongsavslutningen förra året, men nu har jag sett dem alla. 22 avsnitt från säsong ett och 9 från säsong 2 = 31 avsnitt på 2 dagar! Endast 22-minutersavsnitt, men ändå... Jag visste inte att säsong 2 var så kort, jag gissar på att strejken har med det hela att göra, men jag blev väldigt besviken när jag insåg att avsnittet som sändes i onsdags faktiskt var säsongsavslutning. Nästa säsong kommer inte förrän nästa år.

Bobby spelas av Kyle Howard, som tidigare setts i t ex Grosse Point, Run of the House, Love Boat 2, Related mm. Jag har alltid retat mig på hans jobbiga röst och alltför stora ögonbryn, men faktiskt, nu när han blivit äldre har han också blivit väldigt mycket snyggare och charmigare...

Likheter mellan Greek och My Boys - båda handlar om en tjej som har en bror. He. Greek handlar om Casey och hennes liv och leverne i en sorority (ZBZ) på fiktiva universitetet Cyprus-Rhodes. Hon har två killar som slåss om hennes gunst, en ordentlig "Duncan"-typ (skådisen är dock mer lik en andra klassens Jason Dohring) och en mindre ordentlig men rolig och spontan "Pacey"-typ. Hon själv går tredje året och hoppas på att bli president för sitt hus. Hennes lillebror Rusty är ny på skolan och trots sin nördighet bestämmer han sig för att ta plats i party-broderskapet Kappa Tau Gamma. Caseys ex-pojkvän Cappie är president där, och tar Rusty under sina vingar. Förutom dessa figurer finns också syskonens rumskompisar, snygga partypinglan Ashleigh och kristne nörden Dale, den homosexuelle Calvin, rent ut sagt skitjobbiga senatorsdottern Rebecka och nuvarande presidenten för ZBZ, Frannie.

Serien är rolig, fylld av pop-kulturella referenser och ganska normal - inget alltför utflippat. Skådisarna är alla hyfsat okända, åtminstone för mig. Tjejen som spelar Casey är Kelsey Grammers dotter, och internreferenser är något som duggar tätt i serien, så givetvis vill hon krypa upp framför tvn och se på "Frasier" i ett avsnitt...

Lika lättsedd är My Boys, som handlar om sportjournalisten PJ och hennes kompisar, som med ett undantag alla är killar. De spelar poker hos PJ eller hänger nere på Crowley's, deras stammispub - skulle man dricka lika mycket som det här gänget skulle man nog inte få mycket gjort. Serien handlar väldigt mycket om vänskap men också hur PJ försöker hitta en kärlek som passar in i hennes liv.

Skådisarna är helt underbara, väldigt väl rollbesatt, och även om vissa (Kenny, Mike och Stephanie) inte kändes så intressanta från början, så blir de bara bättre och bättre ju längre tid det går. Kyle Howard gör en riktigt kul roll, liksom Jim Gaffigan, som spelar PJs brorsa - han är grymt bra här, även om jag avskydde hans serie Welcome to New York, och tycker han mest är dryg annars. Reid Scott som Brando är också riktigt bra. PJ spelas av Jordana Spiro, som är charmig, kvick och "normal".

Jag rekommenderar båda serierna för dem som vill ha något roligt och lättsett. Greek återkommer med säsong 2 till hösten.

Agon!!!

Jag har grava datorproblem så det är därför det inte blir så mycket bloggande, men nu kan jag inte låta bli, trots att inlägget tar lång tid att skriva eftersom min a-tangent inte funkar... Men herregud vilken fotbollsmatch jag var på i kväll! Solen sken över oss som slets mellan hopp och förtvivlan i 93 minuter. Å, så härligt att Järdler fick sätta ett oväntat frisparksmål, och hur fantastiskt skönt det var att se Daniel Andersson åter i superform. Lille Jimmy Touma visade noll respekt för Kalmar-gubbarna, som visade dåligt humör och spelade rätt elakt ett tag, och sen kom ju kvällens frälsare in och bara var, bara blev - underbar och älskad av alla.

Agon Mehmeti, 18 år gammal - rör vid bollen 2 ggr under de 11 minuter han är på plan och det blir mål vid båda tillfällena. Jag blev helt rörd av att se hur lycklig han blev av första målet, han visade upp en enorm glädje och manade på publiken och pekade mot klubbmärket flera gånger. När han sen satte 3-2 i den 88:e minutet - wow! Han var överlycklig, publiken var i extas, och till o med Peter Fröjdfelt log och klappade honom på axeln när han tvingades ge Agon en varning för det "överdrivna" firandet. Härligt, Malmö! Nu tar vi Göteborg på lördag av bara farten :)

Around the world

Idag är det precis 1 år sedan jag kom hem från Singapore. Helt otroligt vad tiden gått snabbt, och vad har jag gjort sen dess egentligen? Skaffat mig ett nytt jobb och nya arbetskamrater och spenderat alldeles för många timmar på arbetet, något jag absolut inte kunde tänka mig när jag var ute och reste... Men så fort man kommer in i vardagen igen blir allt som tidigare...

Om knappt 100 dagar är det äntligen dags för semester (nerräkning i bloggens högerkant!) - då bär det av till USA! Drygt 3½ vecka kommer jag vara borta - jag längtar...

So You Think You Can Jingle

Det har inte blivit så mycket inlägg på sistone, men nu ska jag skärpa till mig lite tänkte jag. Eftersom det är synd om Maja som numera nästan är själv i SYTYCD-tråden på TV-land, har jag skrivit en sammanfattning där i kväll, och nu kommer i vanlig ordning mina favoritdanser från de senaste avsnitten:















OK, det blev ganska många och det kunde blivit fler... Gillar det mesta Chelsie och Mark gjort t ex. Tyckte inte så mycket om Wills o Jessicas "Adam&Eve"-rutin. Älskade att Pasha och Anya var med. Katee och Joshuas Bollywood var fantastisk. Nytt avsnitt i kväll i USA, utan stackars Jessica som tvingats hoppa av pga skada.

Nemo

Det här är Nemo, tibetansk spaniel/blandras. Bilden är från i vintras, då jag passade honom över jul och nyår eftersom hans ägare, tillika min kollega, var på Island. I torsdags fick mina föräldrar ha honom, skulle passa honom medan ägarna var på Roskildefestivalen. Själv kunde jag inte passa honom eftersom jag jobbade. I lördags åkte jag hem till mina föräldrar och Nemo blev överlycklig när han såg mig, kastade sig på rygg för att bli kliad på magen och hoppade upp i mitt knä så fort jag satt mig ner. Allt verkade bra tills lite senare på kvällen, då han verkade lite konstig, men till att börja med trodde vi att det berodde på värmen - det hade varit en riktigt varm dag. När jag tog ut honom på en promenad trodde jag knappt mina ögon - denna lilla skottspole lunkade bara efter mig, och när jag började springa kunde han inte springa i kapp mig. När vi kom hem ringde jag till Djursjukhuset - det är 32 år sedan mina föräldrar själv hade hund så ingen av oss är direkt van - och de bad oss kolla tempen (som var normal) och ge honom lite Alvedon. Jag smugglade ner den lilla, lilla tablettbiten i en bit leverkorv och det åt han, men han hade inte ätit särskilt mycket på hela dagen, och vi hade svårt att få honom att dricka något.

Jag låg bredvid honom hela natten, vilket inte är ovanligt - det som är ovanligt är att han inte ville ligga i sängen, utan på golvet. Återigen trodde jag att det var pga värmen. Jag skickade ett sms till hans ägare, som till på köpet fyllde år, och frågade om han uppträtt så förr, men jag fick inget svar. Vaknade flera gånger och varje gång jag tittade på honom var också han vaken - och han älskar att sova annars. Vid halv nio vaknade jag till igen, och då tittade han på mig och viftade på svansen, vilket kändes som ett gott tecken. Sen reste han sig för att gå ut i köket - och hans bakben fungerade inte! Jag ringde Djursjukhuset igen och de sa åt mig att komma in omedelbart.

Jag tog ett nytt tuggben och stoppade in honom i hans transportbur, eftersom han är vild och galen när han åker bil - givetvis hade jag inte behövt det, för han var hur lugn som helst. När vi kom fram fick vi som tur var gå in nästan omgående, och ganska snart kom det en norsk veterinär, som började undersöka Nemo. Han testade honom på alla sätt men kunde inte förstå vad som var fel. Jag började bli riktigt rädd. Vi fick veta att han var oförsäkrad och att vi måste betala för allting som de skulle göra med honom, bara besöket gick på 1700 kronor. Jag försökte få tag i hans ägare - utan resultat. Jag smsade och ringde och lämnade ett antal mer eller mindre panikslagna meddelanden på telefonsvaren. Jag fick ringa en isländsk kollega som fick ringa en annan islänning, för att försöka hitta dom. Jag ringde min chef som jobbade som sjukvårdare under festivalen för att be henne säga till ifall hon fick syn på dem. Det kändes mer och mer hopplöst. Veterinären kollade in hos oss med jämna mellanrum för att se om vi fått tag i någon, men mestandels satt jag och pappa bara i det lilla rummet med Nemo. Ett tag gick han frivilligt in och lade sig i transportburen, som han avskyr. Han vägrade fortfarande att dricka och äta, men till sist fick jag honom till att dricka ur min kapsyl, vilket tydligen var lite roligare/mer utmaning än att dricka ur skålen, och pappa gav honom skinkmacka som mamma packat ner till oss - även det tydligen mycket mer intressant än torrfodret. Vi blev först lite glada när han började äta, men vi insåg ju också att det inte skulle räcka. Veterinären sa till sist att vi kunde inte ta hem honom, han behövde dropp och smärtlindring. Han berättade också att i och med att hunden var oförsäkrad, och att de skulle komma behöva röntga honom och göra utförliga tester, så skulle det kosta väldigt mycket pengar. Om de inte kunde betala eller hunden skulle vara i ett väldigt dåligt skick under morgondagen, kunde de vara tvungna att avliva honom. Avliva honom, skrek jag, och fattade ingenting. Bara dagen innan hade jag kastat boll med honom och gosat med honom och smugglat ner gurkbitar och korv till honom - vadå avliva?

När vi hade varit där i 4 timmar och jag suttit med den lilla hundens huvud i mina händer i en evighet sa jag till sist att vi skriver in honom i varje fall så han kan få någon lindring och näring, och att ägarna fick fatta vidare beslut när de kom hem under kvällen. Jag stod inte ut med att se honom så ynklig längre, fast samtidigt var han otroligt modig - han gnällde eller gnydde inte alls, vad än veterinären gjorde.

Precis när jag börjat skriva på papperna för överlämning pep min mobil till - äntligen, tänkte jag, ägaren! I stället var det min kompis 11-åriga dotter, som hört att jag passade en hund och frågade om hon fick gå ut med den...

Sköterskan gick för att hämta ett provisoriskt halsband och koppel, och då ringer min telefon igen. Nu är det hans ägare och när jag hör hennes röst börjar jag stortjuta. Allt jag kan få fram till en början är "It's really bad, it's really bad" och hon börjar gråta. Jag berättat att vi skrivit in honom och att de får skynda sig.

Veterninären kommer för att ta farväl och sköterskan tar upp Nemo, som nu inte ens orkar hasa sig fram på ändan längre, och bär iväg honom. Jag hann tänka "det är sista gången jag ser honom" men slår snabbt undan tanken - det får inte gå så illa!

Vi åker hem igen, vi hade varit där i fem timmar och behövde duscha och äta, och jag skulle dessutom på 1-årskalas. Väl där får jag ett sms från ägaren, som berättar att det är riktigt dåligt och att de pratar om att avliva honom. Ett par av mina vänner berättar om bekantas hundar som varit med om detsamma, det har varit diskbråck och det kan avhjälpas, ibland med smärtstillande, massage och sjukgymnastik, ibland med operation, men båda har bara hört om hundar som överlevt. Jag ringer för att berätta detta för ägaren och ber henne ringa och kolla med Djursjukhuset om detta kan vara problemet med Nemo, men det slutar med att jag ringer själv eftersom hennes svenska inte är den bästa och hon är förståeligt upprörd. Sköterskan svarar att Nemo beter sig visserligen som en diskbråckshund, men skiljer sig genom att han inte reagerar när de trycker honom på ryggraden och inte heller har spänt bukskinn, vilket tydligen är ett stort tecken på diskbråck. Hon berättar också att även om de utför röntgen och det visar sig att han behöver en operation, kostar en sådan ca 35000, och med tanke på att han inte är försäkrad så... Jag förstår, säger jag, lägger på och ringer till ägaren. Kan väl säga som så att jag inte var på rätt humör för att vara på ett barnkalas direkt, så jag åker hem tidigt. Min bror ringer o berättar om en hund som inte heller kunde gå en morgon, men han hade bara "träningsvärk"! Det muntrar dessvärre inte upp mig, för jag tror inte det är så lätt.

Telefontid på Djursjukhuset är mellan 13-13.30, så klockan två ringer jag till ägaren - som svarar storgråtande att de ringt och sagt att de måste komma dit NU, annars kan det vara för sent, hunden hade väldigt ont. Precis när jag lagt på ringer min pappa, som blir väldigt förvånad över nyheten- för han pratade med sjukhuset vid ett, och då sa de att inget var förändrat men att Nemo viftade glatt på svansen i alla fall. Trooper!

Jag kunde knappt jobba för mina tårar bara började rinna hela tiden, och tjugo i fyra ringer min mobil - hans ägare berättar att nu var Nemo död. Hon hade hunnit dit (de bor sju mil bort) precis, hon hade haft honom i sina armar när de gav honom sprutan och han hade somnat in. Jag stod på min chefs för dagen tomma kontor och förbannade glasväggarna, för jag storgrät. Fy fan, om det känns så här när det inte ens är min hund, hur skulle det då kännas om det vore? Och om jag mår så här dåligt, hur dåligt mår inte hans ägare?

Det är ofattbart. De tror att det blivit något fel på hans ryggrad, något som liksom diskbråck inte är ovanligt för en liten avlång hund med en kompakt kropp på nästan tio kilo, och små, korta ben, men han var ju bara fyra år! Jag är helt i chocktillstånd fortfarande när jag skriver detta, jag har gråtit ända sedan jag kom hem, och mina föräldrar är helt tagna. De som precis haft honom hemma hos sig och haft så roligt med honom dessa dagarna, och dessutom har alla hans saker hos sig...

Det blev ett långt inlägg, men ens blogg är väl till för att man ska få skriva av sig sina känslor, eller hur? Och just nu måste jag få ur mig detta. Jag har inte varit så här förtvivlad på många, många år, och hans ägare har åkt till Island i kväll, så jag får prata med min blogg istället.

Jag passade Nemo vid 3 tillfällen, 2 veckor i julas, en helg i våras och så nu då, då jag personligen bara fick träffa honom i en dag faktiskt - men vilket intryck denna lilla sturska krabat har gjort hos mig, och min familj. Det här är helt sant - på min mammas vitrinhylla i "finrummet" står 3 foton - mitt och broderns studentfoto samt ett foto på Nemo från i julas... det säger väl allt om hur mycket vi kom att älska honom på dessa få tillfällen.



Ser ni att han formar ett hjärta med frambenen...? <3

Älskade lilla Nemo, jag är glad att jag fick lära känna dig, och även om du brukade försöka få hela sängen för dig själv och jag tyckte du var lite väl ouppfostrad i bland, så förgyllde du verkligen mitt liv. Hoppas att du har det bättre nu i hundhimlen.

What time is it? It's BOSS TIME!

Ojojoj...Klockan är kvart över två och jag har nyss kommit hem. En otrolig konsertupplevelse med en fantastisk Springsteen som var på ett ypperligt charmerande humör. WOW, jag kan inte fatta att den mannen är 58 år gammal! Han ser oförskämt bra ut, hans jeans sitter perfekt och han sprudlar av energi - en mästare. En Gud. The Boss.

Setlista och betyg från BT:

Det spillede Bruce:
'Two Hearts'
'Radio Nowhere'
'Out On The Street'
'Promised Land'
'Spirit In The Night'
'Blinded By The Light'
'Something In The Night'
'Trapped'
'Gypsy Rider'
'Working On The Highway'
'Hungry Heart'
'Because The Night'
'She’s The One'
'Livin’ In The Future'
'Mary’s Place'
'I’m On Fire'
'Downbound Train'
'For You'
'The Rising'
'Last To Die'
'Long Walk Home'
'Badlands'
Ekstra:
'Jungleland'
'Seven Nights To Rock'
'Born To Run'
'Ramrod'
'Bobby Jean'
'Dancing in the Dark'
'American Land '

Förresten, en dansk kille bredvid mig sa till sin kompis att Tyskland vunnit med 2-1. Jag blev väldigt förvånad när jag kom hem och såg att Spanien faktiskt tog hem det hela med 1-0... Härligt slut på en underbar kväll.

Springsteen

För sjunde gången på 16 år ska jag ikväll få se en av musikhistoriens största artister - Bruce Springsteen. Mina konsertupplevelser med honom har varit otroliga, allt från den första konserten i Globen -92 när han efter pausen kommer ut och berättar att Sverige slagit England i fotbolls-EM med 2-1, till -99 när jag såg honom 2 ggr på 4 dagar eller varför inte -93, då jag fångade ett plektrum på Gentofte.

Konserten börjar 20.30 och slutar 23.15, så det lär bli röjigt som vanligt, och det enda som är trist är så klart att jag missar finalen mellan Spanien och Tyskland i EM. Men men, utan tvekan så slår konserten finalen med hästlängder ändå!

Om jag fick bestämma skulle han spela de här låtarna ikväll:

I wanna be with you - riktig röjlåt från Tracks-boxen, är från 1973 och jag kan inte förstå varför han inte släppt den på skiva tidigare. Han körde den som öppningslåt i Fort Lauderdale förra månaden, så jag drömmer om att han gör detsamma ikväll, men än så länge är det enda gången han spelat den i år. Älskar den.

Cover me - fantastisk live. Otroligt sug i låten, magiskt intro, melodin är kanon.

No surrender - börjar redan få slut på adjektiven. Älskar den. Vacker melodi, vacker text och en av mina absoluta favoriter. Fanns en skivaffär i Helsingör som under 80 & 90-talet hade "We learned more from a 3-minute record than we ever learned in school" tryckt på sina påsar, och den plastpåsen hade jag på väggen i många år. Den akustiska versionen jag länkar till får mig nästan att gråta.

Where the bands are - ännu en gammal favorit från Tracks. Superenkel men härligt röjig och glad. Svårt att hitta en bra video, eftersom han inte spelat den så ofta. Tycker att versionen jag hittade här är lite för långsam. Eller så är det bara att han låter så ung i orginalversionen att jag tycker det låter konstigt med hans fullvuxna röst.

Jersey Girl - faktiskt är den här Tom Waits-covern låten som fick mig att börja lyssna på Springsteen i nian. Två killar i min klass var hemma hos mig och hade med sig lite LP-skivor, bland annat Springsteens "Live 75-85". Jersey Girl är sista låten på skiva nr 3, och den första som jag fastnade för. Jag fick låna den, och tyckte den var otroligt bra. 1990 var jag i London och där köpte jag själv boxen, på CD. Kommer ihåg att det kändes väldigt vuxet att lyssna på Springsteen...

I'm on fire - från samma liveskiva. Länkar till videon, som jag aldrig sett förr. Skön låt, skön text och väldigt lågmäld på något sätt. Önskar att folk inte skulle sjunga med... :)

Hungry heart - här får folk gärna sjunga med, en härlig låt som alltid får igång publiken! Länkar till en konsert i Toronto -84.

The River - spana in videon. Bruce på Nygade i Köpenhamn, och det svenska paret som filmar håller på att svimma. Magisk låt. En av de stora klassikerna. Så bra att jag nästan kräver att ni även kollar in detta klipp från 1980.

Dancing in the dark - röjklassiker även denna. Länkar till en rätt annorlunda dansmix, riktigt 80-talsmix med trummaskiner och ekon.

Because the night - hittar riktiga pärlor på YouTube idag! Live med Bono! Tycker att den här låten är helt fantastisk, älskar den både med Bruce, 10 000 Maniacs och Patti Smi. Liveversionen som är med i förut nämnda box är otrolig. Pianointrot är så otroligt fantastiskt! Han har spelat denna på alla europeiska konserter hittills i år, så jag gissar på att jag återigen får glädja mig åt denna rökare ikväll. Älskar Clarence sax i denna låt. Nils Lofgrens solo är också amazing.

Last to die - måste ju ha med en låt från senaste skivan. Tycker att introt på denna är riktigt bra (har faktiskt låten som väckningssignal på mobilen).

Blood Brothers - tar med denna eftersom jag hoppas på att han spelar den som en hyllning till Danny Federici, bandmedlemmen som dog i april av hudcancer. Det var faktiskt Danny som hade ett band från början, som han behövde en sångare till, och valet föll på Bruce...

Jag är inte överförtjust i filmen Jerry McGuire som helhet, även om den har sina höjdpunkter. Allra bäst är Secret Garden... men det är inte någon "livelåt" som jag längtar efter att få höra ändå.



Skulle kunna ha med hur många låtar som helst inser jag, fortfarande många favoriter jag inte ens nämnt ju - Thunder Road, Two hearts, Bring on the night, Born in the USA, My love will not let you down... men nu är det dags att göra sig klar för avfärd till Köpenhamn!

Seven songs

Anna har utmanat mig att nämna sju låtar som är favoriter eller betyder mycket just nu. Här kommer min lista:

Jag hör inte så mycket på radio längre, eftersom vi inte har någon på mitt jobb. Oftast blir det en halvtimme på morgonen medan jag gör mig iordning, och då står radion på RIX Morronzoo. Brukar bli ett par låtar där, och under våren har det framför allt varit en låt de kört om och om igen - Jason Mraz 'I'm Yours'. Skönt gung och vacker röst.

Nästa låt hörde jag på MTV tidigt i våras och det sa bara klick. Jag har en tendens till att gilla låtar med mycket pianospel i, så den här passar perfekt för mig - Sara Bareilles 'Love Song'. Edit: Idag när YouTube vill fungera för mig, så har jag kollat på videon jag länkade till. Var ju inte den officiella, utan en annan, när Sara o bandet hör sin låt på radion för första gången - vilken otrolig glädje det måste vara! Härligt!

Pianospel även i nästa sång, som jag råkade ta med på en bland-CD jag gjorde till L, lite av misstag. Var egentligen en annan låt som skulle vara med, men när jag lyssnade igenom skivan innan jag gav bort den så tyckte jag att den var helt fantastisk - till och med kanske hans bästa låt... Mika 'Happy Ending'

Ända sedan jag kom hem från Australien förra året har jag kört med en spellista med låtar därifrån, och jag har inte tröttnat än. En av mina absoluta favoriter är Missy Higgins 'Steer'

En annan Oz-favourite som fortfarande hänger med är Bernard Fannings 'Wish you well'- kort men en riktig humörhöjare.

Absolut inte i samma kategori men väldigt vacker är Pete Murrays 'So beautiful' , även den från Australien.

Snart blir den här listan en hyllningslista till min resa, men det gör kanske inget. Kanske borde plita ihop en spellista med bara den musiken förresten, det kanske hade varit nåt... Men ok, jag avslutar med en låt som symboliserar min och syskonen As roadtrip i Nya Zeeland för mig - U2 med 'Are you gonna wait forever' . Fantastisk U2-låt som är b-sida på Vertigo-singeln och därför tyvärr inte så känd.

OK, det var det hela. Jag garanterar inte riktigt kvaliteten på YouTube-klippen - är nåt fel när jag kollar idag, alla klipp stannar efter 2 sekunder och jag får inget ljud. Hoppas att de klipp jag valt att länka till är bra...

Tack för utmaningen Anna!

So you think you can shine

Lyckades komma loss från jobbet redan vid sju så jag hann till middagen på JP's utan några större problem med hjälp av en trevlig taxichaufför. Alltid lika trevligt att träffa KP och LZ, men servicen på JP's var under all kritik. Otroligt långsamt och arrogant. Fick vänta i evigheter på att få menyn till efterrätterna och vi väntade i 40 minuter på att få betala. Till sist gick vi fram till baren för att betala och då tittade vår servitris vi haft de senste 3 timmarna på KP som hon aldrig sett honom förr. Märkligt, JP's brukar vara bra. Hamburgaren var sig lik, så det var ju bra, och cappuchinon var fenomenal, men rabarberpajen hade nog varit godare om den serverats ljummen istället för kylskåpskall.

Var rejält trött när jag kom hem men kunde inte stå emot särskilt länge - var bara tvungen att se So You Think You Can Dance. Hade smygläst i en blogg att det skulle vara ett riktigt bra avsnitt och det kan jag bara hålla med om. Otroligt bra, med flera fantastiska danser. Charmiga Adam Shankman är dessutom med som gästdomare och kom med konstruktiv kritik för dansarna att tänka på i framtiden.

Som vanligt har jag kommit med ett långt inlägg på Sveriges bästa TV-forum, så här blir det nu några YouTubeklipp på mina favoritrutiner istället:







Fantastiskt! Chelsie & Mark, Katee & Joshua, Gev & Courtney.

Viva Espana!

Grattis Spanien - äntligen en finalplats! Är lite orolig över Villas skada, hoppas att det inte är något allvarligt. Visserligen missar jag finalen på söndag men hoppas att båda lagen kan ställa upp med bästa möjliga manskap.

Ingen höjdarmatch men hade rätt roligt ändå. Borde stannat kvar på jobbet men 11 timmar fick räcka idag, roligare att se fotboll hemma hos engländaren istället. Lite drygt att han bodde helt åt fel håll i Köpenhamn, så det tog ett tag att komma hem. Bästa med hemresan - insåg att min nya kollega T har jobbat med att sätta ihop laptops för Dell, så jag har äntligen hittat nån som kan hjälpa mig att byta min hårddisk - Y A Y!

Har förresten blivit utmanad av Anna men det får vänta tills på lördag. Imorgon blir det nog många timmar på jobbet igen, men jag hoppas att Å2 kommer tillbaka så att jag kan gå hem kl sju, för det vankas middag med KP och LZ på JP's klockan åtta...

Semifinal 1

Missade större delen av första halvlek för att jag fortfarande var på jobbet - och sen lider tv-sändningen av "tillfälligt avbrott" pga strömavbrott i Basel! Illa... tyckte det var synd att det inte blev förlängning och lite mer spänning. Kändes som om Turkiet faktiskt förtjänade några minuter till.

Varit en tuff vecka hittills, kaos på jobbet varje dag - men måndagskvällen var helt ok för S bjöd på middag, och det var rena rama söndagsmiddagen - Wallenbergare med nypotatis och pressgurka. Mums. Tisdagen tillbringades på jobbet - åkte dit 7.18, kom hem 21.30... och idag kom jag hem strax efter nio. Fick som tur var skjuts hem så jag slapp i alla fall vänta på tåget. I morgon blir det kanske fotboll hemma hos en engelsman, om jag inte får för mig att istället åka hem och se So You Think You Can Dance...

Buona notte, Italia!

Det krävdes så klart att en Arsenalspelare klev fram - Fabregas satte den avgörande straffen och världsmästarna Italien får packa sina väskor och dra hem. Tyckte det var en rätt trist match, lite väl mycket blåsningar i första, och det var mest fegspel från Gli Azzuris sida. Härliga straffräddningar från Casillas och Cescs straff var gjuten!

Mitt EM-tips på jobbet har nu officiellt heldött, eftersom jag hade tippat Tyskland-Italien i final kan jag inte längre få några poäng. Därmed hejar jag på Spanien i fortsättningen!

En bok i veckan

Ända sedan jag var liten har jag varit en bokmal, som alltid haft flera böcker på gång. Jag älskar bokaffärer, och när jag gick i högstadiet var jag övertygad om att jag en dag skulle äga min egen bokhandel. När jag är i London brukar jag tillbringa en hel dag bara i de olika boklådorna, där jag letar fynd och hittar böcker av mina favoritförfattare ännu inte utgivna på svenska. I min lägenhet finns det böcker staplade överallt, och hyllorna i bokhyllan har för länge sedan fyllts upp så att de numera är dubbelradiga och överfulla.

I fjor läste jag mängder av böcker när jag var ute och reste. Med de avstånd som fanns i Australien så blev det lätt tre böcker i veckan utan problem. Problemet var snarare att böcker var så dyra, men när jag väl upptäckt att det fanns en hel del book exchanges och antikvariat som hade hyfsade priser, blev det genast bättre. Ibland bytte jag också böcker med andra resenärer.

Trots att jag fortfarande köper mängder av böcker läser jag dem sällan, på något sätt har jag tappat lusten. Jag hinner jag precis läsa både Metro och City på vägen till jobbet och har nästan alltid sällskap med någon på vägen hem, och på kvällarna blir det oftast att jag sitter framför datorn tills jag går och lägger mig. Mitt nyårslöfte blev därför att jag skulle läsa en bok i veckan under 2008. Som med de flesta nyårslöften höll det inte så länge, bara i sju veckor. Men jag har lagt in en egen liten brasklapp - så länge jag får ihop 52 böcker under året så har jag klarat mig.

Jag brukade läsa allt möjligt, både tungt och lätt, men på senare tid känner jag att jag nästan inte orkar läsa tyngre saker. Jag har visserligen läst några biografier i år, men annars har det mest blivit chick-lit. Inget fel med det, men ibland önskar jag att jag också läst böckerna det skrivs om i kulturdelen...

Förra veckan hade jag semester, och då blev det två böcker. Den första var Rachel Gibsons "See Jane Score". Jag vet inte om det beror på att jag var "in holiday mode" när jag läste andra av hennes böcker förra året, för då tyckte jag de var smarta, roliga, heta och bra skrivna - men nu har jag läst flera i år som jag inte alls uppskattat särskilt mycket. Visst, de är lättlästa och svåra att bara lägga ifrån sig, det tar inte många timmar att läsa ut dem, men de ger mig inte så mycket längre.

Andra boken var "The Second Assistant" av Mimi Hare och Clare Naylor. Jag köpte den för 25 kronor och det var väl det enda som var bra med den boken. Jag är kanske lite för negativ nu, den var kanske inte så hemsk, men inte heller bra. Den är som "Djävulen bär Prada", en bok som jag visserligen tyckte var bättre än filmen men fortfarande var rätt förskräcklig, fast den här gången är huvudpersonen personlig assistent till en av Hollywoods toppagenter. Bygger på en av författarnas egna upplevelser.Det som var småroligt var att man blandade in riktiga filmstjärnor i smeten, som George Clooney och Cameron Diaz, och en del av sakerna huvudpersonen fick utföra som assistent var skrattretande, men på det stora hela så var det en parantes man inte minns när man läst ut den. Jag kommer inte ens ihåg vad huvudpersonen hette en vecka efteråt...

Swingtown

Söndag med riktigt tråkigt väder = perfekt ursäkt till att bara kolla på TV. Som om jag brukar behöva en ursäkt...

Idag har jag sett två avsnitt till av Swingtown. Det är fortfarande inte superbra men det går att titta på och jag framhåller återigen musiken och kläderna, tapeterna, bilarna... häftigt.

Strax dags för fotboll!

Midsommar med Tópas

Har haft en skön midsommarhelg, med god mat och goda vänner, lekar, kubb, jordgubbar och allt annat som hör midsommar till. Det enda som inte var så kul var att jag lyckades dränka min mobiltelefon i den isländska vodkashotenTópas och numera har en brungrumlig display... Telefonen är bara ett halvår gammal så det var faktiskt riktigt irriterande. Det var jag själv som välte shotsglaset när jag tog av mig min munkjacka så jag har ingen annan än mig själv att skylla...

Det blev lite sent men så småningom lyckades alla ta sig upp på midsommardagens förmiddag och vi körde in till marknaden på Sibbarp, där vi mest förvånades över alla märkliga männsikor som vällde omkring. Var finns dessa par med stentvättade jeanskostymer och hockeyfrilla (på tjejen...)i vanliga fall?

Vi tog oss vidare till en av Malmös temalekplatser, Hav och Strand, som bland annat hade ett stort piratskepp där jag lekte med Ville, medan Maja mest fick gosa med någon av föräldrarna eller farbror i en väldigt skön gunga. Faster klarade inte av något som gungade, eller ens rundellerna när vi körde in till stan... Hej Ulrik!

Efter en ofärdig pizza nere på Sea (man ska inte beställa pizza på en kinarestaurang, borde vetat bättre) blev det hemfärd och soffan som gällde resten av kvällen. Lyckades somna två minuter före avspark mellan Holland och Ryssland, men vaknade i alla fall under pausen så jag fick se andra halvlek och förlängningen. Hejade på Holland och blev ganska besviken på att Ryssland vann. Har en ny rysk favoritspelare, Torbinskij. Han var inte med mot Sverige och jag förstod aldrig varför.

Idag är det riktigt tråkigt väder, jag borde städa och jag borde gå och handla något eftersom kylskåpet endast innehåller utgången mjölk och mögliga jordgubbar.. men jag orkar inte. Får nog bli ett avsnitt av Swingtown nu, så att jag kan bestämma om jag vill se fortsättningen eller inte.

So You Think You Can Dance

Veckans avsnitt var sisådär. Ett par helt underbara framföranden i mitten, men det började halvbra och slutade rätt trist. Men det gör inget, det är fortfarande ett program om utveckling och potential, och jag kräver absolut inte perfektion från början. Tvärtom blir jag hellre glatt överraskad av en dark horse som gör något oväntat, som Gev i den fina koreografin av Mandy Moore.



Mitt favoritpar från första veckan, Katee & Joshua, gjorde mig inte besviken när de fick Broadway - de är fortfarande nummer ett på min lista.

Tyskarna skärper till sig - som vanligt

Har inte sett mer än en halvtimme av matchen Tyskland-Portugal, så jag kan inte riktigt uttala mig mer än att Tyskland som vanligt är stabila när det gäller och tar sig vidare. Tyskland är min tippade slutvinnare och Podolski får säkert tillfälle att se så här glad ut igen...

I morgon lär det inte bli någon fotboll heller. På lördag ska jag se Holland-Ryssland, hoppas Oranje spöar ryssarna rejält.

Paká Svetsija!

Lite småroligt att ryska ordet för "hej då" låter som något som Sverige ska göra just nu - packa och åka hem. Har inte så mycket att säga om förlusten, mer än att det självklart känns tungt och att det var jobbigt att se hur Sverige aldrig kom in i matchen. Blir dock rätt irriterad på att det inte hinner gå ens tio minuter från slutsignalen innan Expressen har "EXTRA! KRAVET:AVGÅ!" på förstasidan, komplett med en redan avslutad undersökning om "Kan Lagerbäck sitta kvar efter fiaskot?", där 70% KRÄVER att han ska avgå. Skitjournalistik! Fiasko? Frankrike - fiasko. De var i VM-final 2006 och lyckades endast göra ett mål i årets EM. Grekland - fiasko. De vann EM 2004 och lyckades endast göra ett mål i årets EM. Men Sveriges insats kan generellt sett inte ses som ett fiasko anser jag. De som dessutom skriver arga insändare som att "Skitsamma hur...många EM, VM osv man kvalat till... det är resultaten DÄR som räknas och de är SKIT!” Säg det till mina engelska och danska kollegor, som varit grymt avundsjuka i ett halvårs tid nu. Jag kanske låter sanslöst positiv nu, men att ett så litet land som Sverige kvalar in gång på gång är faktiskt väldigt, väldigt bra. Tro mig, jag är otroligt besviken, men just nu tänker jag välja att tänka på Zlatans fina mål i stället. Jag tänker inte lägga någon tid på att läsa sågningar av laget, Lagerbäck och uttagningarna.

Glad för att Daniel Andersson fått en nytändning och positiva omdömen, glad att Zlatan gjort mål i landslaget så man slipper läsa om det mer, och glad att Isaksson fick visa upp sig lite så han förhoppningsvis kan hamna i ett bra lag till hösten.

Nu hejar jag på Holland.

Au revoir Les Bleus

Italien vidare med 2-o mot Frankrike, i en match där fransmännen drabbades av den ena motgången efter den andra. Franck Ribéry skadades olyckligt redan i den sjunde minuten, vilket självklart förändrade mycket. Han var den som imponerade mest på mig i det franska VM-finallaget -06, och han ger aldrig upp. Det såg riktigt illa ut men jag hoppas verkligen att det var värre än det verkade.

Italienarna lyckades få straff och fransmännen fick fortsätta matchen utan Abidal, och med en man mindre och utan Ribéry kontrollerade italienarna det mesta. Andra målet kom på en frispark som via Thierry Henry dök i mål. Henry kommer efter sin Arsenal-sejour alltid vara en av mina favoriter, och jag led med honom. Självmål i en stor turnering är inte så kul.

Jag hade hellre sett att Les Bleus gått vidare faktiskt, Gli Azzuri är så stöddiga! Förhoppningsvis får de storstryk av Spanien i kvartsfinalen i alla fall...

Holland ställde upp med idel reserver men vann ändå med 2-0 mot Rumänien, mål av Huntelaar och Arjen Robben. Holland har verkligen imponerat, full pott och 9-1 i målskillnad. De blir ruggigt svåra i kvartsfinalen. Hollands motståndare? Vågar knappt tänka på det, vågar knappt drömma...

Skrikiga ungar

Just suttit bredvid en mor med två ungar under tre år, på busshållplatsen. Minsta pojken skrek som om han höll på att dö. Tror aldrig jag hört ett barn skrika så högt utan att det slagit sig. Hans illvrål ekade mellan husen och jag trodde min trumhinna skulle sprängas. En decibelmätare hade nog inte klarat av att mäta ens. Ok, jag tror ni fattar- ungen skrek som en stucken gris, slår sin mor i ansiktet ett par gånger och spottar på sin syster. Vad mamman gör? Ingenting. Inte ett skvatt. Jag vet också att det ibland är nästan omöjligt att få ett ilsket barn lugnt, men att inte ens försöka? Något att distrahera honom med, en liten promenad, en kram, eller ett par lugnande ord?

Efter åtta minuters galenskap kom familjens buss. Pojken fortsatte skrika så det hördes även efter dörrarna stängts. Tur man inte skulle med linje 2...

Apropå frisparkar...

Väldigt fin frispark av Ballack mot Österrike, men min favoritfrispark det senaste decenniet måste vara Anders Svenssons mot Argentina i VM 2002. Vilken känsla, vilken glädje!

Portugal möter Tyskland i kvartsfinal på torsdag, medan Kroatien-Turkiet spelar på midsommarafton.

Vilken vändning!

Oj då, Peter Cech - vad var det som hände? Jo, det var Turkiet som vände ett 0-2-underläge till vinst på bara en kvart. Tjeckien sällar sig till raden av mina besvikelser och nu bävar jag snart att jag kommer bli sist i jobbets EM-tips.


PS Vad är det för redigerare på TV4:s mediokra "EM-magasin"? Försöker lura i oss att det fantastiskt dramatiska gruppavgörandet mellan Sverige och Danmark 2004 skedde i ett VM...

So You Think You Can Dance

OBS! Tänk på att inlägg/videoklipp innehåller spoilers, så om du inte följer programmet i USA-takt utan tänker vänta tills Kanal 5 börjar sända i juli, läs vidare på egen risk!

Bästa realityprogrammet enligt mig, är utan någon som helst tvekan So You Think You Can Dance. Dansarna är otroligt duktiga och imponerande, trots alla möjliga skador och lite sömn. Varje gång jag hör någon Idol-deltagare klaga över att det är jobbigt att behöva lära sig en ny sång varje vecka, tänker jag att de skulle bara veta.

Jag såg inte så mycket av SYTYCD Scandinavia, tyckte inte det jag såg var så bra och att de fick alldeles för lite tid på sig att dansa, med tanke på att de klämde in hela showen på en timme. Programledarna, framför allt Kicki och den danska tjejen, var heller inte så mycket att se på. Originalet har ju en fantastisk programledare i Cat Deeley. Hon har charm, utseende och verkar till skillnad från t ex Ryan Seacrest i American Idol verkligen bry sig om deltagarna. Jag blir glad bara av att se henne, och hennes ofta otroliga klänningar och hårprydnader.

Jag skriver så mycket om programmet på Sveriges bästa tv-forum, TV-land, att jag bara tänker lägga upp min favoritrutin från Topp 20-avsnittet som visades i veckan.

So long Safari

Svårt att säga att man är förvånad, men min förhoppning var ändå att Safari skulle stanna i MFF säsongen ut. Nu går han till Basel, som säkert kan vara en lagom språngbräda på hans internationella karriär. Med Hasse Borg bakom skrivbordet räknar jag kallt med ett smart tecknat kontrakt, som kan ge avkastning vid framtida vidareförsäljningar.

Hoppas att Christian Järdler och Anes Mravac ger allt och visar att vi inte behöver fylla på inköpslistan med något nytt.

Startelvan mot Spanien

Startelvan mot Spanien: Andreas Isaksson – Fredrik Stoor, Olof Mellberg, Petter Hansson, Mikael Nilsson – Johan Elmander, Anders Svensson, Daniel Andersson, Fredrik Ljungberg – Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson.

Kommentar: Fredrik Stoor har en skadad tå, kanske får han låna lite smärtlindring av Ljungberg? Är lite orolig för hans och Elmanders kant, men svenska nödlösningar har visat sig fungera många gånger förr, så jag håller alla tummar jag har för att det funkar även i kväll.

Jag åker till Ms föräldrahem i Bjärred, dit "endast seriöst fotbollsintresserade" är inbjudna. Just nu har jag en blågul Sverigetröja på mig, men jag är lite osäker på om den får stanna på. När det gäller fotbolls-och-friidrotts-landslaget är jag sjukt vidskeplig, och allt måste vara i princip likadant som det var sist laget/personen vann. Jag hade en svart tröja på mig mot Grekland...

Feststämning

De två senaste dagarna har mest ägnats åt fest i olika former, och möten med folk jag inte träffat på länge. Min pappa fyllde 70 i torsdags, vilket innebar en massa fixande, dukande och undanplockande, och en hel del folk som jag inte sett på fem år. Igår träffade jag M som var nere från Enköping, har inte träffat henne sen i juli så det var roligt. Vi har känt varandra i snart 20 år så det känns knappt att det går år mellan vi ses, man kommer snabbt in i gamla vanor och sätt igen. Vi fikade på samma ställe som vi gjorde i gymnasiet och gick sen och shoppade kläder som gick i samma stil som vi hade då, i princip. Ränderna går aldrig ut, eller vad säger du M? ;)

Igår var det fest för S, som efter två år i Nya Zeeland och Australien äntligen kommit hem igen. Det bjöds på tacos (för inget går upp mot svenska tacos) och jordgubbs/rabarberpaj hemma hos ena systern, mycket gott och mycket trevligt. Skönt också med någon som bor så nära att man faktiskt kan gå hem, tog nog bara en kvart.

Pga dessa två händelser har det inte blivit så mycket fotboll, men jag kan ju börja med att säga att jag inte ens tänker kolla mitt EM-tips längre, för matcherna går inte alls som jag tänkt mig. Men det gör absolut inget, det är mycket roligare så!

Intressant att Kroatien slog Tyskland, känns som om tyskarnas match mot Österrike i morgon kommer bli högintressant. Tippar på ett offensivt Tyskland som kommer göra allt för att få in två tidiga mål för att sen kunna dra sig undan och bara ligga på försvar. Lukas Podolskis 1-2-mål mot kroaterna var riktigt snyggt, och det enda jag hann se av den matchen.

Österrike-Polen såg jag sista kvarten på - konstiga mål och straffen kändes som en kompensation till hemmalaget för att Polens offsidemål hade godkänts. Kunde ändå glädja mig med de österrikiska fansen, som äntligen fick något att jubla åt.

Italien-Rumänien såg jag inte alls, men jag utnämner helt klart Italien till den stora besvikelsen i detta EM redan nu.

Holland är däremot det stora glädjeämnet. Började kolla precis innan Henry stötte in 1-2 och Arjen Robben gjorde mål direkt efter avspark - otroligt. Schneijders mål var även det helt underbart. Fransmännen är också en besvikelse, men jag blev ändå imponerad över att de inte visade sig vara dåliga förlorare - spelarna stannade kvar och gratulerade Oranje till avancemanget på ett föredömligt sätt. Tycker inte att Frankrike jobbar som ett lag direkt- av det jag såg var det Ribéry som försökte göra allt själv; han fixade hörnor och inkast som han nästan såg ut att både vilja ta själv och sen möta... Var har ni glömt lagkänslan, Les Bleus?

Tårta!

Utdrag från min resedagbok, Australien -07:

"Saker jag aldrig gjort på min födelsedag: gått upp klockan fem och suttit vid en lägereld och druckit te tillsammans med en tam känguru.
Saker jag aldrig gjort på min födelsedag före halv sex på morgonen: diskat. "

Årets födelsedag inleddes med ett gäng sms från glada människor väldigt tidigt på morgonen, men inte klockan fem i alla fall! Tror inte någon visste att jag hade semester. Tant A från gamla jobbet ringde och väckte mig till livs igen vid tio - trots att det snart är 2 år sen jag slutade kommer hon ihåg! Trevligt.

Efter flera sms, telefonsamtal och gratulationer på Facebook och msn åkte jag med L och kidsen till Vellinge för att käka bakad potatis på favoritkondiset Mimmas. Fick flera presenter, bl a fina cornflakesskålar, en "thumbthing" (mer om den senare) och underbara parfymen Daisy. Hade egentligen beställt den för en månad sedan när L & C var i Turkiet, men tax free-bolaget hade glömt den! Nu fick L köpa den i Sverige och få mellanskillnaden tillbaka. En underbar doft och en jättesöt flaska!

Vi begav oss hem till min mamma som bakat jordgubbstårta och vräkte i oss en halv tårta på 3 vuxna och 2 små barn, smarrigt! Av mina föräldrar fick jag blommor, grillbestick och Planet Earth, som min mamma varit snäll nog att samla under våren. Nu sitter jag här och tittar på en riktigt bra match i EM, Tjeckien-Portugal. Snygga mål, Portugal ser riktigt farliga ut i år. Apropå EM, Matte och jag och min bror har dividerat hela dagen om vi ska åka till Österrike på söndag för att se Rysslands-matchen senare under veckan, men jag tror inte att det blir så. Känns som om det är för mycket att göra på jobbet just nu för att jag ska kunna vara ledig ändå, och ca 9000 för fem dagars resa är rätt mycket. Även om jag är säker på att det skulle bli riktigt roligt!

Kung Zlatan!

Underbar seger för Sverige mot Grekland. Blev otroligt besviken på Greklands trista och intetsägande spel, härligt att Sverige tog för sig och visade noll respekt för de regerande mästarna. Det hade gått 425 minuter sedan Grekland sist släppte in ett mål i en EM-match - roligt att Zlatan fick förstöra deras statistik. Kul när grekerna blev utbuade av (svenska) publiken i slutet av första halvlek!

Tycker det är svårt att skriva så mycket om matchen; jag blir alldeles för nervös för att hålla koll på saker och ting som händer. Zlatan var givetvis kung, vilket fantastiskt mål! Wow! Fick mycket stryk av störda grekiska backar, men det var det många som fick. Ljungbergs dubbelmacka gjorde mig riktigt oroad, skönt att det var ok. Chippen var väldigt bra så hans skada känns inte alls bra heller, typiskt! Har inte hört någon läkardom ännu men det såg illa ut.

Henke - wow. Han ville gå av efter första målet, men fick hålla sig kvar på planen hela matchen och han gjorde det med den äran. Daniel kändes klok och lugn, var rädd att han skulle köra MFF-stilen och dra på sig en massa kort. Petter Hansson förtjänar så klart en rad, "löjligt" mål men vem bryr sig? Svenskt stål!

Ojojoj, vilken skön inledning. Matte ringde innan idag och frågade om jag ville följa med ner till Innsbruck och se Rysslandsmatchen. Tror inte jag kan få ledigt från jobbet men nu blir man ju sjukt sugen...

Nu slutar jag skriva innan hela inlägget bara består av glada adjektiv och utropstecken.

Tack Zlatan, tack Petter, tack hela laget - en härlig födelsedagspresent några få timmar för tidigt!

PS Just det, Spanien såg ruggiga ut. Kommer bli tufft på lördag, men det oroar vi oss inte för ikväll, eller hur?

Startelvan

Enligt Aftonbladet (denna alltid trovärdiga källa) kommer startelvan vara som följer:

Andreas Isaksson – Niclas Alexandersson, Olof Mellberg, Petter Hansson, Mikael Nilsson – Christian Wilhelmsson, Anders Svensson, Daniel Andersson, Fredrik Ljungberg – Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson

Den största överraskningen är Daniel Andersson i den defensiva mittfältsrollen. Jag hoppas innerligt att han kommer göra det bra. Jag är så sanslöst trött på alla som dissar Danne hela tiden, och jag vill verkligen inte att dessa småsinta människor ska få vatten på sin kvarn. Jag tycker visserligen att Daniel var mycket bättre i fjor än vad han visat i Allsvenskan i år, men han är en stabil spelare och jag hoppas att han får känna publiken och lagets stöd ikväll. Han kan bli en nyckelperson i hur matchen utvecklar sig!

Henke ska tydligen ha en smått defensiv anfallsroll, enligt vad tidningen erfar.

Mindre än sex timmar till avspark!

En kopp te?

Det hör inte till vanligheterna att jag vaknar redan halv nio när jag har semester, framför allt inte eftersom jag inte släckte lampan förrän kvart i tre i morse. Men det är ju snart dags... Dags för avspark i Salzburg! Klockan elva släpps tydligen startelvan, men jag är övertygad om att den inte kommer vara så spännande som många hoppats - tror att Linderoth får spela och att man utnyttjar Niclas Alexanderssons rutin. Jag är lite orolig över Alex form, han har inte spelat så mycket under våren och kvicka greker kan ha lätt för att komma runt honom. Men det är inte så lönt att spekulera just nu känns det som, Lagerbäck och Andersson vet förhoppningsvis bättre än jag vilken form spelarna är i, och väljer utifrån det.

Trots den tidiga morgonen har jag redan hunnit shoppa lite! Coozy erbjuder alla möjliga sorters te- och kaffesorter och även tillbehör som tesilar, burkar och mått. Kaffet finns både i malen form och hela bönor, för oss med egen kaffekvarn. Det luktar underbart gott och smakar fantastiskt med nymalda bönor, så en kaffekvarn är en investering som jag absolut kan rekommendera. Själv har jag en Braun KMM30, som man kan ställa in malningsgrad på - utmärkt för både brygg- och espressokaffe.

Nåja, nu var det te som det skulle handla om. Jag gillar verkligen te, dricker sällan kaffe hemma om jag inte har gäster, men en kopp te funkar alltid. På senare år har Liptons vita te varit min stora favorit. På Coozy kan man beställa smakprover, så man har chansen att testa olika sorter. Jag beställde 6 vita och röda teprov, vilket inklusive frakt endast kostade 39 kronor. Ska bli spännande att pröva lite nytt!

Valde jag fel finalist?

Hmm... Luca Toni som skyttekung och Italien i EM-final låter just nu som ett riktigt dåligt tips. Förutom det tycker jag att det var riktigt roligt att Holland besegrade Italien! Holländarna hade allt att vinna och kunde egentligen spela utan någon större press, en förlust mot världsmästarna hade varit acceptabel. Italienska tidningarna lär väl såga Gli Azzuri längs med fotknölarna, vilket kanske är lite väl hårt, men de gjorde mig ganska så besviken. Visst var jag beredd på att Cannavaros frånvaro skulle betyda mycket, men inte trodde jag att de skulle helt falla ihop, som i första halvlek.

Kul att Fröjdfeldt släppte mycket mer än Serie A-domarna, håller med Jens Fjellström om att de italienska matcherna alltför ofta blåses sönder. Offsidesituationen som föregick 1-0-målet har jag inga direkt tankar om; Jonas Ericsson förklarade det hela ganska bra i pausen tyckte jag. Håller förresten också med Jensa om att det var väldigt kul att Ruud van Nistelrooy höll sig på benen istället för att försöka filma till sig en straff i början av matchen.

Dagens första match, Rumänien-Frankrike, var en stor besvikelse och ett riktigt sömnpiller. Hade förväntat mig mycket, mycket mer av Frankrike. Återigen ett tips åt skogen, hade 3-0 till grodätarna.

Mindre än 22 timmar till avspark för Sverige nu. Just nu känns det bra men i morgon...

Swingtown

Genom "Livet kan börja" ("This Life") och "Coupling" blev Jack Davenport en av mina favoritskådisar. Han är med i CBS nya sommarserie "Swingtown", ett lättviktardrama i sjuttiotalsmiljö om partnerbyte i förorten. Jack spelar Bruce, en affärsman som tagit ett kliv upp i karriären och bestämmer att familjen ska flytta till ett finare område i en förort till Chicago. Hans fru Susan(Molly Parker) och barnen Laurie och BJ verkar inte helt nöjda med att flytta, men det är inte många kvarter bort och på självaste nationaldagen går flyttlasset.

Redan kvällen innan har Bruce och Susan besökt huset för att "inviga" det, men blir avbrutna av grannparet mittemot, som kommer med en flaska Dom Perignon och en inbjudan till en fest. Paret Decker spelas av Grant Show("Melrose Place"), som har en grymt läskig 70-talsmustasch, och Lana Parilla("24", "Boomtown"). Tom Decker arbetar som pilot och passar ofta på att bjuda hem unga, vackra flygvärdinnor till sitt hem för en trekant. Paret är swingers och helt öppna med det, och av vad vi får se på den storartade 4 juli-festen verkar de flesta av deras vänner med på noterna. Trina Decker bestämmer omedelbart sig för att försöka förföra paret Miller, vilket Tom inte har något emot.

Paret Millers gamla grannar Janet(Miram Shor) och Roger(Josh Hopkins) bjuder med sig själva på Deckers fest, men den pryda Janet håller på att få slag när hon råkar vandra in i ett av "lekrummen" i källaren och bevittnar en ormgrop.

Förutom de vuxna karaktärerna har även barnen en hel del storylines; Laurie Miller verkar vara en smart tjej som väljer att läsa en filosofikurs på sommarlovet, men hon har också en stenad pojkvän vid namn Logan som kör en gul pick-up (bara jag som får långsökta vibbar till Veronica Mars..?) samtidigt som hon är småkär i sin sommarlärare. BJ Miller är nog runt 13, verkar blyg och snäll och upptäcker att en granntjej i nya området bott i hans rum när huset stått tomt. Hans bästa kompis är Janet och Rogers son, Rick (Nicholas Benson, "Summerland"), smånördig typ som upptäckt Penthouse och ljuger om tjejer han sett nakna.

OK, vad tyckte jag då? Först och främst är det otroligt skön musik, och väldigt coola/otroligt fula kläder. Man får en rejäl 70-talsstämning, de måste ha lagt ner väldigt mycket tid på detaljer som får det att se autentiskt ut, allt från inredning till dekorationer och kläder. Skådespelarna är bra, jag gillar Molly Parker som Susan, en ny bekantskap för mig, men allra bäst är Miriam Shor. Ingen kan snörpa på munnen som hon kan, och se så enormt förfärad och äcklad ut. Tror hon kommer få anledning till att visa upp de talangerna i ett par avsnitt till, även om jag är övertygad att även hon kommer bli "frigjord" ju längre serien går.

Något jag inte tycker är så bra är upplägget med att även barnen ska ha så mycket tid - i detta avsnittet tyckte jag t ex att delarna med Samantha, tjejen som bott i BJs rum, tog fokus från uppbyggnadsfasen när det gällde swingerstemat och Susans insikt att hon inte var helt lycklig, trots allt de hade materiellt. De får gärna vara med en del i kommande avsnitt, men 10-11 huvudkaraktärer är lite för mycket för en sån här serie kan jag tycka.

Det är svårt för serier nuförtiden att verkligen chocka en, vare sig det handlar om sex och nakenhet, droger eller våld. Swingtown känns inte särskilt chockerande, men visst kan jag tänka mig att den är för mycket för amerikanerna då den går på CBS. Känns mer som en HBO eller Showtime-serie, men de kanalerna nobbade den, då de tyckte att de hade "Big Love", "Californication" och "Tell me you love me" i den stilen. CBS har försvarat sig med att "på sommaren kan man lättare komma undan med sånt här"...

Jag kommer nog att ge serien några avsnitt till, mycket beroende på att det inte finns så mycket annat nytt att se på för tillfället, men också pga skådespelarna.

Valde jag fel skyttekung?

I jobbets EM-tips valde jag mellan Italiens Luca Toni och Tysklands Lukas Podolski som EMs skyttekung. Jag valde Toni, så självklart gjorde Podolski två mål i tyskarnas öppningsmatch mot Polen. Men det är ju många matcher kvar för båda lagen så det är väl inte lönt att reta sig på det valet redan...

Podolskis 2-0-mål var riktigt snyggt, det första var heller inte så illa. Tyckte dock att Polen stod upp ganska bra. Tyskarna ser tråkigt stabila ut som vanligt, även om jag blev lite orolig för Lehmans kommunikation med backlinjen i matchinledningen.

Österrike överraskade också i sin första match, där Kroatien inte var lika bra som jag trott. Österrikarna kan spela utan press egentligen, för ingen förväntar sig att de ska vinna några matcher. Surt att förlora på en straff.

Mest synd just nu är det om Alexander Frei, Schweiz bäste spelare, som fick utgå under gårdagens match mot Tjeckien. Hans vänsterknä skadades och han har spelat färdigt för den här turneringen.

Dagens onödigaste: TV4 och Fotbollsklubbens "intervju" med Fejk-Zlatan. Förstår inte att de ens kommit på det. Med tanke på Zlatans "ingen media förstår mig"-uttalande idag, känns TV4 ute på ganska tunn is. Han är redan irriterad och jag tror inte att han kommer tycka att deras tilltag är roligt. Har de otur surnar han till så pass mycket att han vägrar prata med dem, vilket verkar dumt med tanke på att de har ensamrätt på matcherna.